Måndag. Det finns väl inte en människa som tycker om måndagar? Det skulle vara Blondinbella då. Och kanske en och annan människa till men jag är i alla fall inte en av dom. Det måndag säger är att den trevliga helgen man hade är slut, vissa gånger har man förhoppningsvis blivit så pass nykter på måndagen så att man kommer på saker från helgen som ger en lite smått ångest och så påminner kära måndagen om hur många trista vardagar det är kvar till helgen. Jag kan inte minnas att jag avskydde vardagar och framförallt måndagar såhär mycket när jag var i ett förhållande. Men det är ju en helt annan grej. Då kunde en mörk och kall måndag på hösten bli till en mysig kväll i soffan och i famnen på sin pojkvän med levande ljus framför en film. Vardagar som singel är inte riktigt lika kul, om man frågar mig. Dom är helt enkelt värdelösa. Om det låter som att jag saknar ett förhållande, känner mig ensam och har svårt för vardagar har ni fattat rätt.

Denna måndag i ära har jag promenerat till city med mor min, solat och inte så jätte mycket mer. Pressbyrån ringde och ville att jag skulle komma på intervju imorgon. Glad blev jag. De sekunderna tills han sa att tjänsten innebär att jobba varje helg. Varje helg. Inte en chans. Det är dumt att vara kräsen när man är i behov av ett jobb men lika lite som jag tycker om måndagar vill jag jobba varje helg. Så det gick ju tyvärr fet bort.