Ikväll har jag pysslat i köket, det händer inte alltför ofta nu för tiden, sen jag flyttade hem igen. Det var faktiskt kul, saknar det där lite. Men hur som helst. Gjorde en köttfärspaj. Imorgon vankas det personalfest på jobbet. Några stycken tog på sig att göra lite pajer och jag en av dom. Tror den blev lyckad faktiskt! Mammas recept, hennes mat brukar vara bra grejer. Härligt med lill-lördag imorgon. Blir dock relativt lugnt då jag jobbar på torsdag. Ville egentligen inte jobba dagen efter festen och dessutom utan Tess & Sandra, men jag kan helt enkelt inte tacka nej till jobb, vore väldigt dumt. Nu ska jag ge mig på ett sovförsök. Somnade självklart på soffan efter jobbet som vanligt. Men fan va skönt det är att sova. När man sover slipper man dessutom skittankar som man inte vill tänka men som tänks ändå.

När klockan ringde imorse kändes det som att jag precis hade stängt ögonen. Sjukt sliten efter en helg på Bredholmen med cirka 2½ timmes sömn på hela helgen.

Vi kom iväg i bra tid i fredags. Det var dock sjukt mörkt på sjön så jag fick agera lantärna medans Joanna koncentrerade sig på att inte köra på grund. Väl ute fixade gänget på nio stycken en tacosmiddag. Sen blev det några glas, lite av klassikern "jag har aldrig" sen svettades jag med tre andra på loftet tills jag gav upp och försökte sova i soffan istället, gick dock inte så bra det heller. Trött på lördagen men det var ju dagen D så det var ju bara ställa sig in på fest. När resten hade anlänt var vi 16 stycken vid ett pyntat långbord på verandan och det snappsades en hel del, det var lekar, kräftor och visor. Redan vid tiosnåret var det flesta lagom runda under fötterna för att börja med diverse danser. Det var reaggedans, pojkbandsdans, twist och allt möjligt. Bastu och bad i havet blev det även för en del av oss, riktigt jävla nice måste jag säga. Efter att ha tolkat och gjort egna versioner av snappsvisor med Joanna en lång stund och hon hade lekt pippi var det läggdags efter en riktigt skön kväll. Både kvällarna kom vi i säng efter tre någon gång, förvånansvärt tidigt men det kändes det inte som. Söndagen begav sig några hemmåt tidigt, men vi var ett gäng kvar som hade kollektiv bakfylla och kollade på film och åt korv. Sen var det bara packa, städa och ta båten över för att sätta oss i minibussarna mot huvudstaden. Hemma vid sju och däckade på soffan.

Helgens höjdpunkter var helt klart;

..När jag, Joanna och förare Johanna skulle åka in till Norrtälje för att hämta min syster Tessi och Sandra. Tre tjejer i en minibuss på motorvägen med armen i luften till Botten Anna ungefär. Helt plötsligt ser vi två människor sitta på ett berg och alla tre tänker ungefär samma tanke "Vad är det för idioter som sitter där". Det visade sig vara farbror blå som sköt laser. Ops. Johannas hjärta höll på att hoppa ur, med all rätt också för stoppade blev vi. 17 km/h för fort och en böter på 2400 blev det. Men när hon blåste var det lugnt och tur var det för stackarns prövotid gick ut på söndagen! Så lappen fick hon behålla iaf. Men det var trevliga poliser och en av dom en riktig hunk så efter några minuter förvandlades paniken till skratt istället!

..Men det som tar allt denna helg var när det är full rulle på dansgolvet och jag är på väg för att kissa. Går förbi lite smidigt för att inte bli indragen i dansen men ser att Tessi gråter och kramar Joanna. Min tanke är att Tess är ledsen över att hon fortfarande är sjuk och Sandras tanke är att Joanna har sagt att hon är döende eller något liknanade. Men tårarna visade sig vara glädjetårar och Joanna avslöjar överaskningen för mig också; att hon har köpt en resa till Thailand till mig den 23:e december tillsammans med henne och Barris. Jag kunde inte heller hålla in tårarna, glädjetårar såklart. Vilken jävla vän man har va? Herre min skapare.

Låter som en rätt okej helg va?

Guld om ni frågar mig. Hade lätt kunnat stanna lite till. Men ni vet hur det är. Tillbaka till den tråkiga vardagen! Som dessutom blev ännu jobbigare när jag fick veta lite saker igår som gjorde mitt glada humör mindre glatt. Blir så arg på mig själv att jag bryr mig, men jag kan inte hjälpa att jag både blir arg och ledsen. Hur tänker fanskapet? Usch. Men jag försöker koppla bort det så gott det går och tänka på vad jag har att se fram emot istället. En resa med mina två bästa vänner <3

Jag vet inte hur jag ska tacka men TACK Joanna. Snart står vi sådär igen!

Dom där jävla Converesen är slut i min storlek i hela Stockholm. Om inte du vet ngn lite guldgömma?!

Jag trodde jag skulle ha hela dagen på mig att fixa saker. Men vipps och klockan var fem, ska möta gänget om 45 minuter. Tyvärr har några hoppat av. Ikväll bli vi 8 och imorgon totalt 15. Men jag är säker på att det kommer bli grymt ändå. Bara sjävla saken att åka ut i skärgården. Lovely.

Nu ska det festas! Hörs på söndag, om man lever då.

Sitter kvar på jobbet. Fast jag slutade för mer än en timme sen. Jag väntar på att Joanna ska lämna sin praktik för att möta mig i staden, sen ska det shoppas sprit och mat för helgen. Jag har mått illa sen jag vaknade vid halv elva imorse. Men det är sånt man får ta när man envisas med att shotta på Cafét.

Nu ska jag bege mig mot tunnelbanan. Hörs senare mina vänner.

GE MIG DEN DÅ!

Min vän Johanna (http://jobii.blogg.se) hade ett visst måste ha begär och det är precis det begäret jag har känt extremt mycket sen igår då jag var inne i en butik som hade ett hav av snygga Converse skor. En längre tid har jag saknat mina höga vita och har tänkt tanken att köpa nya. Men jag satsar på dessa med tunnare sula och dessutom i skinn. Denna drömsko måste bli min!

Måndag. Det finns väl inte en människa som tycker om måndagar? Det skulle vara Blondinbella då. Och kanske en och annan människa till men jag är i alla fall inte en av dom. Det måndag säger är att den trevliga helgen man hade är slut, vissa gånger har man förhoppningsvis blivit så pass nykter på måndagen så att man kommer på saker från helgen som ger en lite smått ångest och så påminner kära måndagen om hur många trista vardagar det är kvar till helgen. Jag kan inte minnas att jag avskydde vardagar och framförallt måndagar såhär mycket när jag var i ett förhållande. Men det är ju en helt annan grej. Då kunde en mörk och kall måndag på hösten bli till en mysig kväll i soffan och i famnen på sin pojkvän med levande ljus framför en film. Vardagar som singel är inte riktigt lika kul, om man frågar mig. Dom är helt enkelt värdelösa. Om det låter som att jag saknar ett förhållande, känner mig ensam och har svårt för vardagar har ni fattat rätt.

Denna måndag i ära har jag promenerat till city med mor min, solat och inte så jätte mycket mer. Pressbyrån ringde och ville att jag skulle komma på intervju imorgon. Glad blev jag. De sekunderna tills han sa att tjänsten innebär att jobba varje helg. Varje helg. Inte en chans. Det är dumt att vara kräsen när man är i behov av ett jobb men lika lite som jag tycker om måndagar vill jag jobba varje helg. Så det gick ju tyvärr fet bort.

Fredagen slutade i rätt anda tillslut. Hamnade visserligen ute i Trångsund men det var det helt klart värt. Nostalgiträff på värdshuset och efterfest med seriösa diskussioner, dans och jacuzzibad. Vaknade lagom sliten för att sedan ta mig hemmåt och ladda om för på lördagens schema stod det kräftskiva hos Joannas underbara mor och Christer. Välkomstdrinken var champagne och det glaset tog mig ungefär en timme att få i mig. Men efter kräftor, bröd & ostar, pajer, flädersnapps med mera kom man igång igen. Vi får tacka Red Bull för det också. Eller eld tungan. Efter några timmar kom även Johanna och sällskapade och det var diskussioner om allt möjligt med Pigge aka sliskiga italienaren som höll låda under hela kvällen. Några badade, Åsa var på G och dansade som vanligt, Christer blev rund under fötterna och kärleksfull. Allt var som det skulle helt enkelt. Men vid tvåtiden gav de lite äldre upp så vi lite yngre satte oss i en taxi mot Whiteroom. Det var bra till en början men när man knappt kunde röra sig längre kände vi att det var dags att avrunda kvällen. Det gjorde vi med fyllekäk i Kungsan och telefonsamtal till Barris som än befinner sig i Thailand. Eller avrundade och avrundade, åtminstone stan. Hemma i villan hoppade vi i en varm utomhusjacuzzi för att sedan krypa ner alla tre i lilla gästhuset. Joanna & Johanna däckade snabbt men jag låg vaken i något som kändes som en evighet av deras hemska snarkningar. Tillslut fick ipoden och Usher spelas i hopp om att jag inte skulle störas av lätena. Dessvärre hördes det fortfarande men... jag somnade tillslut, tack och lov. Mamma Åsa dukade frukost sen bagav jag mig hem och däckade på soffan. Där här jag spenderat de flesta timmarna idag.

Slutsats? Det blev en bra helg. Nu ser jag fram emot nästa som kommer spenderas i Norrtälje och Bredholmen med ett partygäng som ska festa fredag till söndag. Men först ska man ta sig igenom fem vardagar. Men den som väntar på något gott... Som någon sa till mig häromdagen.

Här har man längtat efter fredag hela veckan. Sen i söndags i princip. Vaknar upp, tar mig igenom en fullspäckad dag på jobbet men får till min besvikelse ingen med mig att dricka vin. Fredag. Dricka vin. Klingar bra. Vad är problemet mina vänner?

Då får man göra det enda man kan göra. Dricka vin och lyssna på musik framför datorn. Händer det något så gör det, annars är jag fit for fight för kräftskivan imorgon.

Att söka jobb är ett heltidsarbete i sig. Det hade jag nästan glömt bort. Har suttit fyra senaste timmarna och tittat på jobb, pillat på min ansökan och CV samt varit nere och grävt i källaren efter betyg, intyg och referenser. Har dock bara skickat iväg fyra ansökningar, men det är en början. Jag har ju trots allt ett jobb, problemet är att det inte är heltid vilket jag måste ha inom en snar framtid.

Att gå ner och rota i kartongerna var som ett slag i ansiktet. Presenter från Mattias och gamla saker som väckte minnen. Hans adress på mina brev och papper från när jag bodde där, med mera. Men det var bara bita ihop, ta mappen och gå igen...

Jag lever bara en gång och det är nu?

Den ena försöker se alla möjligheter och den andra ser i princip bara hinder. Och båda är vettiga människor som jag vill ta åt mig råd från. Så, blev jag klokare? Den måste jag sova på. Som att jag inte har sovit tillräckligt senaste dagarna. Men jag blir inte klokare av att sitta här heller, så.

Det finns vänner. Det finns bästa vänner. Det finns en familj. Det finns en syster.

En syster som heter Therese. Här här ni henne. (Kunde tyvärr inte hitta någon brunare bild på henne)

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Therese med ord. Men när jag mår dåligt, mår hon dåligt. När jag gråter, gråter hon. När jag vill något, så vill hon det lika mycket. När jag är glad, då är hon glad. Vänner visar också det. Men ingen kan visa det på samma sätt som Therese kan. Ibland tror jag dock att hon har för höga mål för mig, för mig är det orimligt. Men om man inte ens försöker får man antagligen skylla sig själv om man ska fortsätta vara lika deprimerad? Jag blir så glad när du tror på mig och samtidigt blir jag ledsen vid sånna här tillfällen, när du visar hur mycket du bryr dig. Hur mycket du vill att jag ska må bra. Ledsen blir jag endast för att jag inte är lika bra på att visa hur gärna jag vill att du ska må bra. Vi ska må bra. Det har alltid varit du och jag. Vi har klarat oss igenom allt, allt, allt. Vi är starkare än vi tror. Jag hoppas att din starka vilja kan smitta av sig till mig ikväll. Just nu finns inte den. Eller viljan finns, helt klart. Det som inte finns är motivation och postitiva tankar, bara en klump i magen.

Hur ska jag klara mig om inte dina planer går vägen?! Älskade, älskade du.

Fett med depp.

Jag kan liksom inte hjälpa det.

Fett med depp.

Jon Secada- Just another day
Sjukt bra låt som väcker sjukt mycket minnen.

Imorgonbitti ska jag åtminstone göra något vettigt. God natt.

(Ps. Irriterar mig smått på klockan på bloggen som går cirka 9 timmar efter)

Ne-Yo - Closer

Chris Brown - Forever

Usher - Love in this club

The Killers - Mr Brightside

Oasis - Dont look back in anger

.. och jag är tillbaka på Zante!

Jag vet inte om det är faktumet att det är söndag. Söndagkväll, mörkt, kallt, ensamt. Eller att jag plågar mig med Melissa Horns underbara men deprimerande låtar. Men det är inga sprudlande glada känslor inom mig direkt.

För det mesta håller man sina deppiga dagar inom sig, men vissa gånger, som nu, känner jag bara för att beklaga mig. Ibland är det väl okej?

Sorligt men sant så saknar jag mitt livs kärlek något enormt ikväll. Och andra kvällar också. Jag har en halv dag inbokad att jobba nästa vecka. Jag har 80 kronor på kontot. Jag har en syster och bästa vänner som har en Thailandsresa att se fram emot. Det ser ut som att jag kommer vara helt ensam över jul och nyår, och det känns faktiskt mer än man kanske tror. Att min syster ska flytta dit i 1½ år försöker jag ignorera, men ibland slår tanken mig och jag inser hur jobbigt jag faktiskt tycker att det är. Och så det här med min älskade pappa. Och mamma.

Det är en ganska tråkig period helt enkelt. Men vad gör man? Inte ett skit. Jag kan tyvärr inte styra allt. En del, men inte allt.

Dags att ta en tjock kofta, ipoden, en kopp te och sätta mig på ballen och röka ett par ciggaretter.

Jag vet vad som måste göras. Ändå sitter jag kvar här. Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är. Och om jag behöver förklara. Den skugga som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär. Men jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder någonstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans. Jag vet vad som måste göras. Ända sitter jag kvar här. I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i. Jag försöker att strida mot känslan. Men den är rädd och den spelar ett spel nu. Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur. Men jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder nånstans. Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans. Jag vet vad som måste göras. Ändå ligger du kvar här. Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals. Jag vill inte spara min längtan. Jag har tänkt men aldrig fått tala. Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls. Ja, jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder nånstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans. Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans?

Vi hade bestämt oss för att inte gå ut, så blev det också! Istället hade jag, Joanna, Evelina och Balazs vår egna lilla fest på fyra hos Joanna. Det var vin, dans och en och annan hatt kom fram igen. Dock blev det inte lika sent som sist, nu kom vi i säng vid tre. Joannas första mening på morgonen vad något i stil med; "Hur fan hamnade vi i sängen inatt, när gick vi och la oss och när gick Eve och Balazs?" Mitt huvud höll på att sprängas men till vår förvåning vad det fakttiskt jag som hade flest minnen från natten, det händer inte ofta. Men helt klart en trevlig kväll.

Vi fortsätter i samma anda ikväll, dock endast jag, Joanna och mamma Johanna. Visst är det trevligt att supa sig redlös i Joannas tvåa i Stuvsta men ikväll hoppas jag på att det händer ngt, att vi tar oss därifrån. men vi får se helt enkelt...

Nu ska jag bege mig mot buss, pendeltåg och buss. Suck!

Helgen. Veckoslutet. The weekend.


Jag tycker om torsdagkvällar. Då kan man njuta av lugnet för att veta att när man vaknar upp dagen efter så är det fredag. Och fredag betyder positiva känslor. Det spelar ingen roll att det snart är minus på mitt konto. Fredag och lördag gör mig glad. Har det med att göra att man vet att folk är lediga? Att det är drag på stan? Att man får dricka mängder av alkohol? Att man får sova länge och äta onyttigt med gott samvete? Att man får skaka hår på någon av Stockholms nattklubbar till inifinty? Det är nog en kombination av allt och framförallt att man får umgås med sina sjuka vänner. Det får man visserligen på vardagar också, men det händer tyvärr inte alltför ofta. Visst är det trevligt att fnittra med Joanna i timmar i telefon en vanlig kväll men det väger liksom inte upp till kvällar som när vi till exempel hittar en webbkamera och fuckar ur ända fram till halv sju på morgonen. Inget slår det. Det jag vill komma fram till är helt enkelt att imorgon är den här. Den är visserligen slut lika sanbbt som den kommer. Men om ett dygn sitter jag och Joanna hemma hos mig, förhoppningsvis taggade och berusade.

Jag börjar om. Inte från början, men lite förnyelse har väl aldrig skadat någon.