Jag vet inte om det är faktumet att det är söndag. Söndagkväll, mörkt, kallt, ensamt. Eller att jag plågar mig med Melissa Horns underbara men deprimerande låtar. Men det är inga sprudlande glada känslor inom mig direkt.

För det mesta håller man sina deppiga dagar inom sig, men vissa gånger, som nu, känner jag bara för att beklaga mig. Ibland är det väl okej?

Sorligt men sant så saknar jag mitt livs kärlek något enormt ikväll. Och andra kvällar också. Jag har en halv dag inbokad att jobba nästa vecka. Jag har 80 kronor på kontot. Jag har en syster och bästa vänner som har en Thailandsresa att se fram emot. Det ser ut som att jag kommer vara helt ensam över jul och nyår, och det känns faktiskt mer än man kanske tror. Att min syster ska flytta dit i 1½ år försöker jag ignorera, men ibland slår tanken mig och jag inser hur jobbigt jag faktiskt tycker att det är. Och så det här med min älskade pappa. Och mamma.

Det är en ganska tråkig period helt enkelt. Men vad gör man? Inte ett skit. Jag kan tyvärr inte styra allt. En del, men inte allt.

Dags att ta en tjock kofta, ipoden, en kopp te och sätta mig på ballen och röka ett par ciggaretter.