Lite Fridays och lite Stures. Där trodde jag att det skulle sluta. Med en smärta som hette duga i mina fötter var jag på väg ut och målet var hem, men vem möter jag om inte underbara Calle. Han tvingade med mig och mina mördbultande fötter till Blue moon som hade stängt inträdet. Äntligen skulle jag få åka hem. In your face eller nått. Nästa destination var tydligen Lino. Och Lino blev det. Tequila och schlager. Mina fötter var fortf. på gränsen till att läggas in för amputering så dom orkade bara ngn timme och nu är jag hemma. När jag tittar på mig själv har jag uppenbarligen försökt att klä av mig, men lyckats sådär. Jeansen sitter på halva benen och likaså linnet. Men whatever, jag är helt ensam och behöver inte bry mig om ngt. Jag behöver inte bry mig om ngt. Varför känns det inte bra att inte behöva bry sig om ngt?

(For your information igen så har jag läst igenom inlägget två gånger för att rättstava, smått pinsamt om det skulle finnas ngt stavfel)